Ja det e minsann med blandade känslor som vi såg Leon börja gå, dels e det ju så att helt plötsigt når han ALLT som e på bänkar, bord, stolar, soffor, sängar, ja han e överallt o snabbt går det minsann. Me det e med största glädje man ser sitt eget barn ta sina första riktiga steg, det e en ganska obeskrivligt grym känsla man blir liksom stolt, glad, överväldigad av en glädje jämföreslebar med när han föddes.
Stackarn har haft feber o varit snuvig ett tag nu men som tur e håller det på att bli bättre, han tar sig oxå utan större bekymmer er för soffan snabbt som en liten iller hasar han sig ner.
Nu skall vi gå och bada lite vilket Leon älskar..
2 kommentarer:
och hur lycklling kan man blir:) Go Leon!
//Eva
Härligt! :)
Mathias
Skicka en kommentar