Hemresan

ja då var även detta lilla aventyr snart slut da. Vi beger oss med buss till Co Dao:s flygpats (det går ju som sagt 2 plan i veckan därifrån då kan ni ju gissa hur stor den e !) checkar in vårat bagage sen börjar det... den tillkännes oändliga väntan på att få sätta nyckeln i dörren hemma på Kvarngatan.

Jessica tar fram sitt soduko häfte (hur många olika finns det egentligen i det där lilla häftet tycker hon har hållt på med det hela semestern undrar Jesper) och sätter sig på framsidan av flygplatsen, och passar på att sno även den sista solen. Jesper e ju som sagt lite mer rastlös så han beger sig på en liten upptäcksfärd på flygplatsen, den gick snabbt kan man säga inget roligt att se förutom en stackars kille som man la märke till nästan direkt för det lös fasa i ögonen på honom, han kliar sig nervöst i håret och andas djupt klämmer på sina väskor om och om igen gör om ritualen några gånger tills han bestämmer sig för att köra "THE BIG THING", så väskorna hans åker ut på golvet och minsta detalj skall gås igenom. Han kommer till sin necesär där hans raklödder hjälpt till att fylla ut lite eventuella tomrum, nu känns det som att mkt mer tål han nog inte, personalen från hans hotell kommer fram och ser mkt bekymmrade ut, o sen plötsligt skiner han upp som en sol och håller upp en ensam liten nyckel. Han går och chekar in sitt bagage och så hade det gått ca 20 min bara 1 timme och 20 minuter kvar att "slå ijhäl".

Mkt mer spännande saker än det hände aldrig på Con Dao:s flygplats. En annan grej vi lyckades fördriva tiden med vara att kommentera 2 amerikanskor som vi tidigt insett att de skulle bli lite av vårat irritations objekt (ngt måste man ju göra för att få tiden att gå), den ena hade "skägg" och blekvit och lät hela tiden, den andra var en mörk typ som nog gärna skulle göra lumpen bara för att visa att "tjejer kan". Så dessa följde vi och iaktog i olika situationer, sen kommer pricken över i:et som bekräftade att vi faktiskt hade rätt att de var lite knasiga var att när ALLA hade "boardat" satt de lungt kvar på fiket och drack kaffe !?!?. sen när de väl behagade att kliva ombord på planet plockar den mörka tjejen upp ngn slags psykologi dravvel bok typ Dr philll el dyl som hette ngt i stil med -hur du får din man att se och höra dig, stackare !. Den lille fransmannen som hade lite special sol tecknik hade övergått från plommon lila till ngt mildare nyans av lila och hans fru var fortfarande likblek.

Landar i Ho Chi Minh letar upp internationella delen av flygplatsen vilket inte var så svårt, nu e vi hungriga o då vet ni att det e brottom att hitta ngt. Vi hittar vad som tillsynes verkar vara en trevlig resturang en tjej kommer tom och öppnar åt oss när vi kommer, men det var oxå det enda som var bra !, beställer spagetti o köttfärsås (kan man ju inte misslyckas med kan tyckas) -jo in kommer ngn slags barnpotion o smaka inte säskilt bra heller, så vi gick därifrån.

Satte oss på ett annat ställe där man kunde titta ner på anländande vid bagage banden, det roligaste som hände där var att en väska försvann och en stackare kraschade ngn slags flaska i en väska.

efter det hände et inte så mkt mer allt var bara en lång evig väntan att komma hem.